God jul & ett gott nytt år

God jul & ett gott nytt år till er alla från oss alla!

Louisiana -Alligatorkött & träskmarker

I Louisiana åt vi vår första alligator. Eller tja, inte en hel förståss, vi bara gnagde lite på en. Smakade inte särskilt mycket alls faktiskt. Lite som fisk. Lite som kyckling. Vi körde genom träskmarker, med hus på pinnar och lummiga träd, och spanade efter alligatorer men såg ingen. Vi stannade sedan på en vägkrok mitt i ingenstanset och beställde alligatormackor och alligatorsallad. Efter misslyckandet med att finna en cowboy i Texas övergick jag till att försöka snärja mig en alligatorjägare. Jag och Cicci blev faktiskt erbjudna en träsktur av en alligatorjägare på vägkrogen, men vi avböjde då det var samma otur där som med cowboysarna, -lite väl gammal. Vi hade blivit diskvalificerade i Black Jack direkt!

Lägg märke till att huset står högt upp på stoplar.

Öde träskmark.

Min första alligator.

Vägkrogen.

Yiiiiihaaaaa!

Vår sista dag i Texas passade vi på att leka cowboys på riktigt, upp på hästryggen och hopplahej! Våra nya cowboyhattar kom väl till pass. Sedan gjorde vi ett stopp på IKEA för en portion gravad lax och en bit frödinge prinsesstårta. En flaska glögg, julmust, marabou choklad, en burk pepparkakor och två burkar sill inhandlades i ett försök att på julafton få åtminstone lite svensk julkänsla. Vi får snart se hur det går med det!

V

Entering Texas

Texas! Äntligen min stora chans att hitta en mig en cowboy. Inte fan gick det hem, alla cowboys vi träffade var mer cowoldmans, gamla uttorkade fd cowboys som nu pensionerat sig. Typiskt!

Men roligt fick vi iaf, besökte bland annat San Antonio där vi promenerade längs den berömda "riverwalken" och åt gott. I Austin stannade vi lite längre och bodde hos en fantastiskt kvinna vid namn Maranda och hennes dotter Ocean. Hon hade bott här och var i hela världen och trots sina 29 år och med en 12-årig dotter dessutom lyckats bli en mycket framgångsrik konstnär med eget galleri, samt cirkusartist och dansare i diverse eldshower. Austin var en charmig stad med karaktär och är nu en av mina favoritstäder i USA. Vi hann med att besöka en konstfestival, shoppa cowboyhattar (yiiihaaaa), strosa omkring i staden, festa till det ordentligt, laga middag till oss och Maranda och besöka "trail of lights", en promenadstig fylld med juldekorationer i amerikanska mått.

San Antonios berömda river walk.

Tillsammans med vår couchsurfing host Maranda i Austin, Texas.

Austin, Texas.

Austin, Texas.

Carlsbad Cavens

230 meter under marken vandrade vi omkring i ett gigantiskt grottsystem som slingrade sig fram. Mäktigt!

Roswell

Den 8 juli 1947, ett rymdskepp kraschar utanför Roswell, New Mexico. UFO:t och de döda alienkropparna sägs ha undangömts av den amerikanska regeringen. Hur mycket av detta som är sanning och vad som är skapat av människans fantasi låter jag vara osagt. Vi var i alla fall tvungna att göra ett kort stopp I Roswell och besöka deras UFO museum och forskningscenter och se den alien-utsmyckade staden med egna ögon.

UFO museum and research center.

Inne på museet.

Inne på museet.

Gängets första couchsurfingupplevelse

I Las Cruces, New Mexico fick Rickard, Cicci och Woody sin allra första couchsurfingupplevelse. Vi bodde hemma hos Eric, en halvgalen ung hippie-kille med stort hjärta och en skön och avslappnad inställning till livet. Huset var dock iskallt och vi löste det hela genom ett mysigt pyjamasparty i det enda rummet med värme. Vi stannade bara i Las Cruces en natt, på genomresa, men Eric och hans vän Jarod hann ta med oss ut på en nattlig hajk upp till ett mysigt litet vattenfall där vi alla tog oss en kall öl. För vad tusan, det var ju ändå tisdag!

Pyjamasparty.

Gänget med Eric och hans hundar.

Clift dwellings och White Sands, efterfrågad text!

Sååå, Clift dwellings och White sands som ni tidigare sett bilder ifrån var två utav höjdpunkterna från New Mexico. Clift dwellings är en gammal boplats uppe i bergen, där bostäder byggts upp inne i en stor grotta, utav sten och lera med hjälp av trästöttor. Platsen är ett av USA:s "national monuments" och värt ett besök. Vi fick en kort guidad tur, erbjuden helt gratis utav nationalparken. White sands är ett annat monument, ett område med gigantiska sanddyner som helt plötsligt dyker upp som från ingenstans. Vi vandrade omkring bland sanddynerna längs en av stavar utmärkt "stig" och väntade bara på att en rad kameler och män i arabdräkt och långt skägg skulle dyka upp bakom nästa sandhög. Nordamerikas natur är storslagen och varierad, och att besöka nationalparker är ett av de stora nöjena längs vår resa. Vi bestämde snabbt i början av resan att investera i ett årligt nationalparkspass, som faktiskt gäller för fyra vuxna, för ett rimligt pris av 80 dollar. Dessa pengar har vi tjänat igen sedan länge.

White sands, New Mexico

Clift Dwellings, New Mexico

Road kill Café

Road kill Café, "You kill it, we grill it"!

Pecker

Första punkten på checklistan var såklart att döpa vår nya bil. En mycket viktig uppgift som kräver en del eftertanke, varför bilen först fick gå under smeknamnet "Da Bitch", tills vi kom på ett riktigt bra namn. Första kvällen blev det middagsstopp i en liten håla vid namn Buckhorn i New Mexico. Det var det enda matstället efter vägen, såg mest ut som en förfallen liten lada, men de serverade pizza och det räckte för oss, då svältalarmet redan blinkade rött. Ett kraftigt överviktigt par ägde stället och drev det tillsammans med sin kraftigt överviktiga dotter och familjens kraftigt överviktiga tax som hade svårt att överhuvudtaget ta sig fram. Vi beställde 2 stora pizzor och satte oss ner på trasiga stolar vid det enda bordet som fanns. När jag upptäckte pepperoni på min vegetariska pizza och sade till den gamla damen, var hon snabb att lösa problemet, genom att ropa efter den feta taxen och mata den med pepperonin från min pizza. Som att det skulle hjälpa mig!

Den självklara lösningen för oss blev efteråt att döpa vår bil efter hundskrället, till Pecker!

Pecker-restaurangen utifrån...

...och inifrån.

Pecker!

Road tripping around

Tidsmässigt ligger bloggen efter. Som fan. Men jag är ständigt upptagen med att skaffa nytt material till bloggen, så bloggen hinner aldrig skrivas. Efter att ha hittat åt en vilsen Rickard, fått Cicci på plats i Tucson och gett den otrevliga kärringen på biluthyrningsfirman en knäpp på näsan så bar det äntligen iväg. Bara en dag försenat. Inte illa alls, får man ändå säga. Och vi är redan en bra bit på väg. Sitter i Austin, Texas. Hemma hos en soffsurfare.

Första boxarna på checklistan är redan avprickade. Bilen är döpt. Check. Soffsurfandet har börjat. Check. Uppdragen är fördelade. Check. Jag är "mat- och snacksansvarig", Rickard navigatör, Cicci fotograf och Woody "the Suff commissioner", d.v.s. ansvarig för konsumtionen av alkoholhaltiga drycker, vilket innebär att han smusslar ner amaretto i kaffet, jäger i teet och på annat sätt driver på alkoholkonsumtionen i alla dess former.

Första gruppbilden på resan. Tagen utanför Tucson.

Munkavle tack!

Det är dags att köpa en munkavle. Under den senaste veckan har jag både lyckats säga till en uniformerad polis att jag ska stämma honom och skrikit till huvuddomaren för hela fotbollsligan att gå av planen. Jag klarade mig dock utan böter och med endast ett gult kort.

Polisincidenten inträffade i San Diego förra helgen, då vi hela gänget vandrade över gatan där det inte fanns något övergångsställe. Ett brott som kallas "jaywalking" i USA och som mina kompisar Sarah och Kim som pluggar i Fullerton, CA fått gå på rättegång och böta för. Att traska rätt över gatan till en parkerad polisbil och två uniformerade poliser är därför inte det smartaste, men eftersom vi hade druckit en del öl och jäger var det ingen som såg poliserna. Woody och Christoph gick först och vi andra kom lite efter, så när jag kom fram hörde jag bara dialogen:

Woody (till polisen): But you can´t arrest Christoph, it´s his birthday! (vilket det var)

Polisen: Haha, well then I should arrest only him so he´ll always remember this birthday!

Här tycker jag det är lämpligt att kasta mig in i diskussionen:

Jag (till polisen): Why would you wanna arrest him, for being too handsome?

Polisen (synar Christoph och säger): Hmm, no that´s definately not the reason.

Jag (till polisen): Hey, that´s offensive! I should sue you!

Polisen: Well we don't have any money anyway, so just go ahead!

Turligt nog en polis med humor. Han sa bara till oss att ta det lugnt och att inte göra om det.

Domarincidenten inträffade ikväll och var ett försmädligt missförstånd. En kille i det andra laget gjorde en riktigt dålig filmning som resulterade i ett gult kort för Oscar i mitt lag. Detta eftersom de andra medlemmarna i andra laget sa till domaren att ge honom kort, vilket han gjorde trots att han inte ens såg situationen. Killen i det andra laget ligger och ojjar sig och in kommer deras tränare och kollar att han är okej. Tränaren går sedan av planen helt otroligt sakta och får därför bollen i ryggen när frisparken slås. Han blir då skitsur och ropar jätteargt till domaren:

"Hey I´m not even off the field yet!"

Jag tycker att han är en idiot som fortfarande är kvar på planen och ropar till honom:

"Well get off then!"

Då blir han helt vansinnig och börjar rycka i linjedomaren som står bredvid honom och skriker att han ska ge mig rött kort! Jag får dock ett gult kort, tycker det hela är totalt urlöjligt men håller käften och fortsätter spela. Efter matchen får jag sedan reda på att det inte alls var andra lagets tränare, utan huvuddomaren för hela fotbollsligan som jag bad gå av planen. Well shit happens! Jag hoppas han inte dömer finalen.