En norrlänning i öknen

onsdag 3 februari 2010

Mexico city


Mexico city, 25 miljoner invånare, 50 miljoner med förorter inkluderat. I alla fall enligt Sathyas pappa. Hur som helst, världens största stad, som jag ärligen inte riktigt såg fram emot att besöka. Staden förvånade mig dock, visst var det vansinnigt mycket vansinnig trafik, folk överallt och nog betalade vi säkert mer än mexicanerna. Men allt var så mycket lugnare än jag väntat mig. Så mycket lugnare än i Asien. Trafiken i Bangkok och Saigon för att nämna några exempel, är eller åtminstone var betydligt värre när jag var där. Mexicanerna försökte heller inte blåsa en på alls samma sätt. Jag förberedde mig flera gånger på en hård strid om priser såsom jag lärt mig under tidigare resor, och blev alltid lika förvånad när vi redan från början blev erbjudna det pris som vi visste var skäligt. Skönt.


En så pass stor stad har naturligtvis många fattiga invånare. Svårt att se här, men hela bergskammen är fylld med skokartongshus som såg ut att falla samman vilken dag som helst.


Intressant läskförvaring.


Gatumyller.

Vi åt helst mat från små gatustånd längs vägkanten, då man där hittar inte bara den klart billigaste maten utan också den klart godaste. Nedan Woodys favorit, visst det godaste han någonsin ätit. När han ätit upp den första och beställt ännu en fick han förklarat av en trevlig kille som satt bredvid oss och åt som kunde lite engelska, att det inte var kött utan torkat blod på tacosen. Vår spanska räckte till för att klara oss, men det hade inte skadat att kunna lite mera.


Woodys blodtacos.


Under våra dagar i Mexico city besökte vi bland annat det berömda antropologimuséet men var alltför akulturella och trötta för att uppskatta det till fullo. Muséet för modern konst var betydligt intressantare. En dag åkte vi ut till Teothuacán-pyramiderna, där den störat pyramiden "Solens pyramid" är den tredje största i världen. Naturligtvis klättrade vi upp på denna pyramid, även om jag fick kämpa emot svindeln och hålla hårt i repen både upp och ner.



Vägen upp till solens pyramid.


Uppe på toppen.


Solens pyramid sedd från områdets näst största, "månens pyramid".



Vi gjorde även ett försök att besöka Xochimilco, de flytande trädgårdarna. Vi åkte tunnelbana och rälsbuss en bra bit och tog oss sedan en båttur längs floden. Om det var lågsäsong, vi hamnade på fel ställe eller om det bara inte var särskilt märkvärdigt vet jag inte, men det var inte särskilt märkvärdigt. Man fick dock dricka både öl och tequila på båtturen och vi passade också på att besöka en marknad i närheten av floden så vi hade trots allt en bra dag.



Efter tre dagar i Mexico city bar det av mot Tucson och skola igen. Det blev en lång dag med flyg till Hermosillo och sedan buss i ca 8 timmar. Man är ju snål och det var alldeles för dyrt att flyga in i USA. För att ladda upp för dagen avnjöt vi en stor frukostbuffé på flygplatsen innan i lämnade Mexico city, där praktiskt taget allt var inkluderat. Ja, till och med öl!

Din buffé inkluderar även öl.



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida