Knarknästet

När man reser får man lära sig mycket om andra kulturer, och ofta "ta seden dit man kommer". USA och många andra länder i världen skiljer sig från Sverige när det gäller synen på marijuana. Det är betydligt vanligare att helt vanliga "Svenssons" (eller kanske "Smiths") puffar på i bästa Bob Marley stil. Det visste jag sedan tidigare. Det är ok. Inget för mig, men jag accepterar kulturen.

Där jag flyttade in röktes det marijuana till frukost, lunch och middag, mellanmål och kvällsfika. Det användes svampar och ecstasy och planerades för inköp av LSD. Det hela sköljdes ner med billig 1-liters öl och ackompanjerades med ytterligare en puff majja. Under slutet av min första vecka uppdagades en smärre kokaingömma efter att en av mina tre rumskompisar oannonserat stack iväg till Mexico för att "partajja", utan pass. Tre dagar senare dök hon faktiskt upp igen, men enda livstecknet då var dunkandet från stereon bakom hennes stängda dörr.

Det var ungefär då som jag flyttade till mitt nuvarande boende. Ett knarkfritt hus med tre nya rumskompisar, en finne och två stycken tyskar.

Bloggens födelsedag

Jag har nu varit i öknen i 17 dagar och det är hög tid för min blogg att födas. Planen var att den skulle skapas redan innan avfärd hemifrån, men som bekant går inte allt som man planerat. Som många vet strulade det mesta innan jag åkte. Antagningen till universitetet gick inte igenom, jag fick ingen tid på ambassaden för att ansöka om visum och det var nära ögat att jag inte kom iväg i tid.

Resan från Uppsala till Tucson, AZ var hyfsat smärtfri. Den enda incidenten som skedde var att mitt bagage blev kvar i tullen i NY. Händelsen var väl delvis mitt eget fel då jag passerade tullen utan att först hämta ut mina väskor, vilket man är tvungen att göra. Men jag tar inte på mig hela skulden, då jag faktiskt frågade upprepade gånger på Arlanda om jag skulle behöva hämta ut väskorna i NY eller inte och fick till svar att jag inte behövde göra någonting förrän jag anlände till Tucson. Sedan var det en olycklig omständighet att jag, trots mina magiska öronproppar från apoteket som skulle utjämna tryckskillnaden under flygresan, hade ett totalblockerande lock över öronen som gjorde att jag inte hörde högtalarmeddelandet om att alla var tvugna att hämta ut sina väskor.

När väskorna trots allt faktiskt kom fram samtidigt som jag tog jag det som ett tecken på att allt strul var över och att allt från och med dess skulle gå fantastiskt bra för mig. Ett dygn senare förstod jag att jag flyttat in i ett knarknäste och kom ihåg att livet inte är så enkelt.