?

Kl = 04.35, om 5 minuter blir jag upphämtad av grabbarna grus från Tyskland och det bär av emot San Diego, Californien. Där ska vi spendera Thanksgivinghelgen och förhoppningsvis lyckas glömma allt vi har att göra i skolan innan jullovet nalkas inom ett par veckor. Att tänka på det framkallar nämligen en smärre ångestattack.

Har försökt att plugga bort så mkt som möjligt nu i början av veckan, men har inte fått så mkt gjort som jag hade velat. Detta mycket eftersom många timmar gått åt till att prata med Cicci, samt att själv i förundran grubbla över hur i h-vete hennes (numera ex) pojkvän David kunnat dölja att han träffar en annan tjej också sedan mer än ett år tillbaka. En tjej som han OCKSÅ kallar sin flickvän och OCKSÅ vill flytta ihop med, vilket han skulle göra med Cicci när hon kom tillbaka från Kanada. Ibland förlorar man tron på människan.

Hiking i Sabino Canyon

För några veckor sedan var jag ute på hikingtur i Sabino Canyon med några vänner. Vi vandrade först uppför vägen, till skillnad från de flesta amerikaner som tog shutteln för 8 dollar per skalle. Därefter vandrade vi neråt dalen igen längs the "Phone Trail". Totalt blev det ca 2 mil.

Fröet till min nya historia om hur jag skadade foten!

Grabbarna försöker simma i den uttorkade floden.

Vy på vägen upp.

Vy på vägen ner.

Vy på vägen ner 2.

Christmas Road trip + Mexico

Mina planer för jullovet:

9 dec - Min kära kusin Rickard kommer hit från Sverige!

12 dec - Min kära Cicci kommer hit från Edmonton, Kanada!

13 dec - Jag, Rickard, Cicci och Woody (Andreas) från Tyskland drar iväg på road trip från Tucson, AZ till FLORIDA! Det enda vi bestämt är att vi ska fira nyår i Miami, resten är öppet.

1 bil, 3 veckor, 4 europeiska galningar lösa i USA!

Arizona - New Mexico - Texas - Louisiana - Mississippi - Alabama - Georgia - Florida

3 jan -Rickard måste tyvärr lämna oss och ta sig till Kanada där han ska studera under vårterminen.

4 jan - Jag och Woody flyger till Guadalajara, Mexico och hälsar på vår vän Sathya och lämnar Cicci att spendera en dag ensam i Orlando. Vi bereder oss på att dansa salsa, äta burritos och njuta av vår sista ledighet. Vi avslutar med några spännande dagar i Mexico city innan det är dags för "hemfärd".

12 jan -Vi flyger från Mexico city till Hermosillo och tar sedan bussen tillbaka till Tucson.

13 jan -Vårterminen börjar. Nya friska tag!

Halloween

Som ni vet gick Halloween av stapeln för ett tag sedan. Jag hade verkligen sett fram emot att fira Halloween i USA och fixa till en bättre kostym än någonsin förr. Tyvärr hade jag så vansinnigt mycket plugg att ta tag i, så det fick istället bli en panikshoppingtur tillsammans med Holger till en second hand affär precis innan den stängde. Där högg vi det bästa av det sämsta, vilket var svårt då i princip det enda som fanns var diverse slampiga, fula klänningar som knappast kunde tolkas som utklädnad till något annat än just en slampa! Tydligen är Halloween i USA endast en ursäkt för tjejer att klä sig så slampigt som möjligt. Det kan man ju dock göra vilken fredag- eller lördagkväll som helst, så på Halloween vill jag gärna hitta nåt mer speciellt. Det bästa (läs minst slampiga) jag kunde åstadkomma var ett bi. Inte särskilt häftigt men det fick duga. Till Holger hittade vi en cool peruk och glasögon med polisonger så han fick bli Elvis.

Halloweenmiddag åt jag hos The Hamiltons, min amerikanska värdfamilj. Där fick jag skära min egna pumpa, äta en utsökt middag och dela ut godis till massor av barn som kom och körde "Trick or Treat":

Jag i min biutstyrsel med min nyskurna pumpa hemma hos The Hamiltons.

Söt liten snövit ute på "Trick or Treat"-tur.

Halloweendekorationer.

Halloweendekorationer.

Halloweendekorationer.

Tyvärr hade jag inte med mig kameran under vår promenad senare på kvällen, där vi gick runt och tittade bland alla grannars halloweendekorationer i trädgårdarna. Det var precis så överdrivet, påkostat och galet som jag hade föreställt mig -fast mycket värre!

Förutom besöket hos min värdfamilj blev det också Halloweenfest med kompisarna:

En ängel, en grekisk gudinna, Elvis & en gangster.

Laura och jag.

En salig blandning.

Biten av ett bergslejon!

På grund av min förbaskade fot har det blivit lite deppiga inlägg på sista tiden, men det ska jag försöka ändra på nu. Jag är uppe ur sängen igen, även om jag inte riktigt kan springa, hoppa och spela fotboll ännu. Foten har slutat spruta var och dunka och även om jag måste tigga skjuts överallt kan jag åtminstone ha en tillstymmelse till socialt liv igen! Igår lyckades jag tigga mig skjuts till Staceys överraskningsfödelsedagsfest och idag till CBIO-avdelningens årliga picknick.

Häromdagen pratade jag med min kära vän Emma över skype och berättade vad jag gjort med foten. Kärleksfull och omtänksam som hon är var det allra första hon sade: "Va fan kunde du inte ha skadat dig på ett coolare sätt än att kliva på en pärm? Du kunde väl sett till att bli attackerad av en giftorm eller nåt!" Det känns skönt att ha sådana underbara vänner som tänker på en därhemma. Dock hade hon en poäng i sitt uttalande och jag har nu ändrat min officiella story till att jag blev biten av ett bergslejon under en hikingtur!

Guillaume, Stacey och jag på Staceys fest. (Kompisar från fotbollen!)

Sängen med foten i högläge, 3-7 dagar.

Tisdag: Metallpinne i högra foten = punkterad fot. Jag tvättar foten med klorhexidin och sätter på en steril kompress. Torkar bort blodet från den onda pärmen, stänger den och lägger bort den där den inte kan håna mig. Tigger sedan skjuts till och från skolan.

Onsdag: Försöker köpa fler kompresser på universitetssjukhusets apotek men blir eskorterad till akuten och får en stelkrampsspruta, en fotröntgen och en grundlig undersökning av foten. Får höra att priset är ca 320 dollar och gläds åt min försäkring.

Fredag: Foten känns fantastiskt bra och ser ut att läka fint. På eftermiddagen börjar jag må dåligt och hosta, går hem tidigt från labbet men får stanna och vila efter vägen då jag har svårt att andas. Väl hemma värker hela kroppen och jag lägger mig ner och vilar. Jag får sedan en strålande smärta upp i högra benet och en intensivare smärta i nedre ryggslutet. En 600 mg ibuprofentablett dämpar smärtan något och jag blir upphämtad med bil för att åka och hyra film med Woody och Christoph. Väl inne i videobutiken kommer smärtan tillbaka starkare än förut och jag blir illamående och lite yr och det killar i benen. Vi beslutar att grabbarna ska skjutsa hem mig och går ut till bilen. På väg ut blir killet i benen starkare och stiger uppåt samtidigt som smärtan i ryggen också stiger och sprider sig till hela ryggen. Jag svimmar och det blir akuten för andra gången samma vecka.

På akuten tar de blodprov och urinprov, ger mig dropp och näringslösning. Gör bröströntgen och EKG och kopplar in mig i en härva av sladdar i sängen. De hittar inget fel och klockan halv fem på lördag morgon får vi äntligen åka hem och jag får mig en tablett knark så jag ska kunna sova för ryggen och ett recept på värktabletter för kommande dagar. Jag får inte veta vad kalaset kostar men är extremt glad att jag har försäkring.

Helgen: Ryggen gör vansinnigt ont. Så länge jag ligger ner är det helt okej men det räcker med att jag går på toa och sedan tillbaka till sängen för att det ska börja värka igen och det försvinner inte förrän jag legat still i flera timmar. Jag får spendera hela helgen i sängen. I övrigt mår jag bra.

Måndag: Jag är överlycklig! Ryggen är mirakulöst nog nästan helt återställd och jag åker till skolan med min privata chaufför Woody. Men lyckan är kort, min fot är inte längre bra. Den gör ont och varar. Infektion. Eftermiddagen spenderar jag väntandes på Campus Health. Läkaren tittar på min fot i 2 sekunder och skriver sedan ut 2 starka kurer olika antibiotika att ta parallellt under den kommande veckan och ordinerar mig sänggläge med foten i skyn under ett minimum av tre dagar, helst en hel vecka.

Tisdag: Jag sitter i sängen med foten i högläge, knaprar antibiotika och beklagar mig för er.

Hål i hålfoten

Klockan är 10.45 och jag skulle egentligen vara i full fart på labbet nu. Men smidig som jag är sprang jag rakt på en öppen pärm jag hade liggandes på golvet i denna plugghysteri, och sitter nu hemma med ett hål rakt in i foten. Exakt hur djupt det blev vet jag inte, då jag avböjde min käre kusin Rickards förslag att sticka in en bomullstops för att se efter hur djupt hålet blev. :P Dock är det tillräckligt djupt för att göra mig smärre handikappad och att gå till skolan är inte ett alternativ. Naturligtvis har de högre makterna också planerat in denna mycket uppskattade skada så att den sammanfallit med en samtida skada hos min kära cykel Egon, som nu befinner sig på rehab.

Solen skiner på mig dagligen här i öknen, men ibland känns den mest som ett hån.

Äta eller kissa?

Just nu är det sjukt mycket i skolan. Förra veckan hade jag en stor presentation i en av mina kurser, där jag i en timme skulle prata om en vetenskaplig cancerrelaterad artikel som jag valt ut. Min artikel hette:

"Oncogenic Funtion of ATDC in Pancreatic Cancer through Wnt pathway Activation and β-Catenin Stabilization."

Det blev många timmars förberedelser men i slutändan gick presentationen riktigt bra och jag kan nu pusta ut ett tag i den kursen åtminstone. Men vad hjälper det när det denna vecka är dags för en tenta i "Cellular Communications and Signal Transduction", en riktigt tuff kurs som jag kommit att hata mer och mer ju längre terminen fortskrider. Jag har aldrig tid att plugga under dagarna, då jag spenderar all tid utanför lektionstid i labbet. Förra veckan hade jag flera experiment på G samtidigt som jag höll på med att förbereda presentationen, så i torsdags blev jag tvungen att under min 3-minuter långa lunch välja mellan att äta några tuggor eller att kissa. Jag valde maten, ni vet hur jag blir när jag är hungrig!

Jag försöker hitta en bra balans mellan skola och nöjen, men det är svårt när tiden inte räcker till. Nånting måste det skäras ner på och hittills har det fått bli sömnen. Förra veckan snittades det 4 timmar per natt och denna vecka kommer inte att bli bättre. Suck!