Florida

På vår väg från Alabama ner till Florida passerade vi Georgia. Det var en rutten, tråkig stat med den fruktansvärt dålig mat och det är allt jag tänkt säga om Georgia. Väl nere i Florida besökte vi San Augustin, amerikas äldsta stad som i ärlighetens namn inte var särskilt mycket att se. I Daytona Beach åt vi den kanske bästa måltiden på resan på en lokal sea food restaurang och spelade Mexle. För er som inte vet vad Mexle är, tänker jag med respekt för eventuella känsliga läsare endast berätta att det är en tysk dryckeslek. Med det behöver inga ytterligare detaljer beskrivas, jag kan bara kort nämna att vi dagen därpå fick avvakta fram emot eftermiddagen innan någon av oss var kapabel att köra vidare.

Väl nere i Miami gjorde vi oss hemmastadda på vårt hostel och gjorde med denna utgångspunkt två dagsturer ut ur staden. En till the Everglades, Floridas största nationalpark...

och en annan ner till Key West.

Innan vi lämnade Miami för Orlando och flyg åt varsina håll, firade vi in det nya året med buller och brak.

Alabama

Efter att ha avslutat vår skjutsession i Mississippis skogar körde vi vidare mot Alabama, och stannade för natten i Jackson. Efter middag på ett lokalt stekhus, inspirerade av dagens tidigare upplevelser, tog vi oss en titt i den undangömda baren bakom restaurangen. Detta visade sig vara en bra idé, då vi snabbt blev omhändertagna av lokalbefolkningen även här och kvällen avslutades med karaoke, dans och tequila shots!

Dagen därpå, på självaste julafton, fortsatte vi mot Montgomery längre norrut i Alabama, där vi blivit inbjudna att fira jul hemma hos Katrina. Vi var hennes första soffsurfare och hon var väldigt exalterad över att ha oss där. På julaftonskvällen invaderade vi hennes kök och lagade gubbröra med potatis och julgodis med choklad och nötter. Efter maten hälsade vi på hemma hos hennes föräldrar där vi fick kaffe och kakor. Kvällen avslutades med en midnattsmässa i den lokala kyrkan. På juldagsmorgonen visade Katrina oss runt och tog oss bland annat till en sedan några år tillbaka avliden lokalkändis hus, där hans hustru fortfarande bor. Karln hade visst blivit frälst helt plötsligt en dag, och började då försöka sprida budskapet om himmel och helvete till folket. Detta på ett aningen märkligt sätt, genom att dekorera sin trädgård med omgivningar såsom ni kan se på bilden nedan.

Efter rundturen åkte vi tillbaka till Katrinas hus, där hon lagade oss en traditionell sydamerikanskt brakfrukost som vi stod oss på hela dagen. Summa sumarum, ingen snö, lite regn, mycket mat och en allmänt trevlig jul i trevligt sällskap.

Mississippi -or "the day of the shooting bar"

Trots en trevlig tid och erbjudande om att stanna över jul blev vi tvungna att lämna New Orleans och fortsätta resan, då många mil till slutmålet fortfarande återstod. Vi fick erbjudande om att fira jul tillsammans med en couchsurfer i Montgomery, Alabama och gav oss iväg mot Alabama via Mississippi. Vi körde genom en nationalpark, en sådan där grön fläck på kartan, och slingrade oss sakta fram på smala jordvägar liknande de som leder till stugan i Brännforssund. När vi inte hade sett ett hus, någon annan form av bebyggelse eller annat tecken till mänskligt liv på ca två timmar, började vi prata om hur vansinnigt skräckfilmslik hela skogen såg ut. Jag och Cicci spanade försiktigt bland träden efter inavlade galna missfoster i väntan på oanade genomresande att slakta, men såg lyckligtvis inte till några. Istället dök det bland träden helt plötsligt upp en liten lada med igenspikade fönster och en ölskylt utanför. En bar? Här, mitt i skogen? Vi bestämde oss för att baren med största sannolikhet inte bedrevs inavlade mördare och stannade för en eftermiddagsöl, vilket visade sig vara ett av resans bättre beslut.

Inne i baren blev folket först oerhört förvånade över främlingsbesöket, men när förvåningen släppt började alla entusiastiskt att konversera med oss. Ingen i baren förutom oss var under 60 år och de tyckte alla det var oerhört kul med besök från ett gäng ungdomar, som dessutom var ända bort ifrån Europa! Tänka sig, vanligtvis var det bara gamla bekanta med gårdar i området som kom in. Vi blev snabbt kompis med alla i baren och berättade glatt om vår resa och våra planer. Woody nämnde att en sak vi hade kvar på vår "att-göra-lista var att skjuta en "handgun", då ingen av oss provat detta förut. Efter att skratten och förvåning lagt sig över att vi verkligen aldrig skjutit en pistol och att det är olagligt att äga vapen i Europa, löste de snabbt problemet. Bartendern, Lola, sa att "tjaa.. jag har ju ett vapen i min handväska! Vart kan vi gå, så de här utlänningarna kan få skjuta ett vapen?"

Svaret kom snabbt: "Gå bara ut genom dörren, vi är ju för fasen mitt i skogen."

Och så blev det, vi gick ut genom dörren, ställde upp en ölburk och sköt. Damerna först, grabbarna efter. Det var kul men samtidigt läskigt. Pistolen, en 40 kalibers glock, var oerhört kraftfull och precis efter skottet fick jag ett fullständigt lock för båda öronen. Ingen ljuddämpare där inte.

Försten ut, Cicci.

Sedan var det min tur.

Woody.

Och slutligen Rickard...

..den enda som träffade. Dock på andra skottet!

Innan slutet ville alla krama om oss och få våra emailadresser

för att hålla kontakten. Här är hela gänget.

New Orleans

Lite sent, men nu fortsatt uppdatering från jullovsresan. Här från New Orleans, där vi bodde hemma hos Vincenzo Pasquatino, en van soffsurfsvärd som gjorde sitt bästa för att visa oss allt som staden har att erbjuda under vårt korta besök. Han tog med oss ut på middag med alligatorkött, gumbo och andra lokala delikatesser. Louisiana är enda delstaten i USA med lokalt kök, det cajunska (cajun food)! Vi vandrade omkring bland stadens gator, i franska kvarteren som består av spanska byggnader, förbi Bourbon streets blinkande neonljus och strippklubbar och bort till Frenchmen streets mindre turisttäta barer där livemusik spelas nätterna långa. Vi lyssnade på talangfulla gatumusikanter längs vägen och provade stadens officiella drink "Sazerac", förmodligen den äckligaste drink som hittills fuktat mina läppar. Jag fick senare reda på att drinken bland annat innehåller både whiskey och absint.

Vi hann också med att besöka en bar med pool och jacuzzi på bakgården. Samma kväll slog vi på stort och lagade middag med bland annat gubbröra, en svensk julklassiker med matjesill, som Vincenzo fullkomligt älskade.

Hela gänget i jacuzzin.

Gatumusikanter.

Vincenzo tog också med oss på en guidad tur med bil och visade alla efterdyningar av orkanen Katrina, som i augusti 2005 fick stadens skyddsvallar att brista så att stora delar av New Orleans svämmade över. Idag, 4 1/2 år efter katastrofen, är stora områden av staden som tidigare var bebyggdna numera jämnade med marken och obebodda. I andra områden står skraltiga hus tomma och övergivna kvar, då många valde att aldrig återvända efter att ha evakuerats.

I Katrinas efterdyningar.